99.10.04 - personlig sammanfattning av Tinitusfestivalen av "Synthar Sven"

Efter en förvånansvärt smärtfri femtimmars bussresa och en timmes väntan i regn så blev man slutligen insläppt på Elverket. Denna enligt utsago K-Märkta byggnad såg otroligt lovande ut på utsidan, men när man väl kom in så kändes lokalen mest som en billigare variant av Rockborgen (lokal i Borås).

Detta första intryck ändrades dock radikalt när banden hade soundcheckat och man fick tillträde till den stora f.d. maskinhallen. WOW!!! Det finns en gud!!! Helt suverän konserthall. Vi snackar hög scen, bra ljussättning, ett övre "balkong"plan, spiraltrappor i galvat stål, galler för ljudteknikerbåset, och en gammal travers i taket (Kroken hade t.o.m. det klassiska gul/svart-randiga varningsmönstret kvar).

Nåväl, först ut på scen var det svenska bandet Dupont. Dessa killar får nog allt ta och jobba en del på sin musik innan de kan imponera på mig. De framstod mest som klyschiga DAF kopior med Rammsteinkomplex, och att sjunga tyska med kraftig svensk brytning känns mest patetiskt.

Näst upp på scen var Eddie Bengtsson och hans tönt/scifi/pop-konstellation "Sista mannen på jorden". Mysigt, gulligt, tralligt..... men varför har han rakat bort sina grova pollisar...... Efter en snabb sväng till baren och inhandlandet av ännu en Niks päronmäsk (det var det enda som man kunde få som var kallt. hata ljummen bärs) så var   det dags att avnjuta Zyntec/Zero:s (Bestäm er någon gång) modevisning.

Kläderna som visades upp var Cat Rapes Annelis skrikiga kollektion "Moosewear", lite smått ospecificerade lack / läder / halvpervo "kläder" och en jäkla massa 1700-tals inspirerade trasor ämnade att få alla goth och vampire fanatiker att bli blöta i byxan (vilket en del uppenbarligen blev). Modeshowen var väl ganska lyckad i avseendet kläder, ljussättning och musik, men kunde man inte ha hittat lite fler mannekänger som stått på en scen tidigare? och det gäller även valet av konferencier. Under modeshowen så råkade jag vända mig om och ta en titt på det övriga folket, och det var då som jag såg honom: Grill Bengt!!!! I egen hög person!!! Han hade   dessutom lärt sig en ny fras: Visa Pattarna!!!!

Då det tyska bandet Sabotage tvingats ställa in så hade arrangörerna med   mycket kort varsel lyckats fixa Covenant som ersättare, och att döma av Sabotage-CD som jag fick då jag beställde biljetterna så var detta ett klart uppköp. Covenants konsert var som vanligt bra, inget exceptionellt, men dom rokkar som alltid fett.

Armageddon Dildos var nästa band på Scen. Bandet bestod av en äldre herre (40+) och hans dotter (dregel), ackompanjerat av en av keybordisterna från Funker Vogt. Och det må jag säga, aldrig någonsin har jag sett ett band har sådan kontakt med sin publik. Jag menar gubben inledde konserten med att ta   ett graciöst skutt över kravallstaketet och framförde sången mitt bland publiken. Konserten fortsatte med fler besök bland fansen, lite obsceniteter tillsammans med en asful 250-kronors uppblåsbar docka (som   sedan studsade bra mycket bättre i publikhavet än dom sedvanliga   badbollarna) och upphångling av delar av publiken.

Musiken då??! jodå den råkkade fett, hejdlöst bra. Och sen var det dags för finalen, anledningen till att man var där, den   stora publikdragaren som alla väntat på: Apoptygma Berzerk. Och dom var skitbra!!! Luftfuktigheten i lokalen steg något hejdlöst. Ingen annan än denna norske vapenvägrare kan få sådana horder med   svartklädda människor att rokkaloss så fullkomligt till de upphottade   tonerna av Carmina Burana. Och därmed var hela spektaklet slut, nu väntade endast en bussfärd i koma.